Jag erkänner...

Jag har ett erkännande:

Jag älskar att komma ut!

Det är sant. Jag får verkligen en kick av det.

Överallt. När som helst. I alla möjliga konstiga tillfällen och för alla möjliga människor. För jobbkamrater, för kurskamrater, främmande människor, jobbkontakter, bekantas bekanta, medpassagerare på tåget, unga, gamla, män och kvinnor, de som jag genom fördomar tror är homofober eller homosexuella, de som verkar vanliga, de som inte är som andra... osv

Jag kan ibland sitta och prata med någon och bara vänta på rätt tillfälle. Och när tillfället kommer nämner jag bara de magiska orden "min flickvän" och observerar nyfiket reaktionen. Efteråt kan jag vara helt darrig och jag kan ha svårt att se folk i ögonen. Men jag känner en enorm lättnad och stolthet.

Jag trodde det skulle försvinna nu när vi har varit ihop så länge. Nu när våra nära vet om att vi är ett par och alla verkar tycka precis som vi att det är något helt naturligt och inget konstigt alls. Men jag är fortfarande helt fixerad vid det här... att komma ut. Kanske är det inte samma sak att nämna sin flickvän för en ny bekant som att komma ut ur garderoben för sina släktingar efter månader av hemlighållande. Men i ett heteronormativt samhälle och bland människor som tänker mer eller mindre heteronormativt kommer man alltid ut på något sätt när man nämner att man har en partner av samma kön. Folk förutsätter ju att det skulle vara tvärtom. Att man skulle vara "normal".

På ett sätt tror jag att jag vill testa folks fördomar och få bekräftelse i form av positiva reaktioner. Men samtidigt älskar jag när folk reagerar med förvåning och förvirring. Jag vill bryta det normativa tänkandet och det känns som jag på något sätt gör en god gärning varenda gång jag berättar. Att de som hör omedvetet eller medvetet blir mer toleranta och mindre heteronormativa.

Eller? Har jag fel? Är det bara min förälskelse som gör att det pirrar till i mig varenda gång jag nämner henne för någon? Och är det bara min lyckliga kärlek jag vill skryta om? Skulle jag känna samma behov att berätta om jag var ihop med en kille?