Ett år senare...

"Min högsta önskan är att du ska vara lycklig. Jag vill så gärna säga att jag bara vill att du ska vara lycklig och att du får ha en pojkvän om du behöver det, och att jag kan vara lycklig ändå. Det var det jag sa när det gällde honom men det var bara lögn. Bara lögn alltihop. För jag har svårt att vara lycklig när jag är ensam och du är med någon annan. Jag har svårt att vara lycklig när jag vet att du är så lycklig och stolt och perfekt och har det så mysigt med någon annan, medan jag ligger ensam i min kalla säng i mitt ensamma lilla hus och alla tycker att jag är fel och konstig och misslyckad som inte har någon. Nu när jag har dig vet jag iallafall att jag har någon även om ingen annan vet. Jag har dig och du är underbar och jag är så stolt. Och visst ligger jag ändå och längtar efter dig när jag är ensam men då vet jag iallfall att du längtar efter mig också... Eller ja jag antar det och hoppas att om du längtar efter någon så är det mig. Jag är lite självisk ibland... Men jag vill att du ska välja själv! Jag vill att du ska vara nöjd med bara mig helt frivilligt. Det gör ont att tänka att jag älskar dig mer än du älskar mig. Ändå vet jag att det inte är sant! Du älskar mig och jag borde vara nöjd så. Varför är jag inte nöjd??? För att du inte är nöjd... Du är aldrig nöjd. Men jag har alltid önskat att jag kunde göra dig lycklig. Att vara tillräcklig. Att du ska vara hoppig och skuttig och lyckligbubbligvarm i hela dig så som jag är i mig när jag har varit tillsammans med dig. Min högsta önskan är att göra dig lycklig.

Nu är du min och jag är din. Ska du ha mig får du nöja dig så. Vänj dig vid tanken på att vi är ett par och att du är lyckligt kär. Känns det inte så, ja då får du säga till och då kan jag lika gärna gå och hitta mig en annan. Jag vill inte bara vara en leksak. Jag vill inte bli utnyttjad. Gör slut med mig när du vill men tills dess... försök vara lycklig!

Jag älskar dig!

Jag tänker inte ta på mig någon skuld för det längre heller. Jag är fan ingen drake! Och jag håller inte dig fången! Jag vill bara sätta upp lite villkor. Jag är din om du är min.
V-vill du h-ha mig? *blyg*
Till hösten i alla fall... Jag vågar inte planera och tänka så långt annars...
Tror du det kan funka?

Ibland tror jag att jag gillar att vara provocerande mot samhället... Att denna kärlek till dig också är ett sätt att bryta mig loss från mina föräldrar eftersom min mamma inte ens tror på att jag är bisexuell. Jag har många gånger föreställt mig triumfen då jag berättar för henne att jag minsann och hon minsann. Haha! Där fick hon! Men jag måste samtidigt försöka och försöka att inte tänka såna framtidsplaner för det skulle ju inte bli av, nej just det ja... Kanske lika bra det... Så kan vi bli normaaala sen... hitta varsin kille och folk skulle aldrig få veta... fånigt... jag vill vara onormal. Lite iallafall. Jag vill älska dig och stå för det. Det är det jag vill. Och jag står för det nu. Iallafall för mig själv. Det är det viktigaste.

Om jag är rädd är jag en toffel.... Jag ska försöka att inte vara rädd. Att inte förbereda mig på att förlora dig. Och samtidigt... inte planera för någon framtid... Blir svårt, men jag ska försöka..."

Texten ovan skrev jag för ett år sedan, då jag just hade blivit ihop med min älskade. Tänk om jag hade vetat hur underbart det skulle bli. Tänk om jag hade vetat att jag ett år senare skulle ha fest med mina vänner och äta tårta för att fira kärleken mellan mig och henne. Tänk om jag hade vetat att vi sedan, när vännerna hade åkt, skulle ha underbart sex och sedan gå tillsammans i regnet under ett regnbågsfärgat paraply. Vid busstationen skulle hon kyssa mig ömt och länge inför ögonen på stirrande människor innan hon åkte iväg med bussen för att komma tillbaka nästa dag. Jag visste inte hur det skulle bli. Jag hade ingen aning och det gjorde mig osäker. Nu vet jag hur underbart det kan vara och nu vågar jag föreställa mig en lika underbar framtid! Det är en härligt trygg känsla. Det känns overkligt för det mesta, som om jag lever i en dröm. Men då och då slår det över mig som vågor av lycka. Jag gråter och skrattar och älskar och njuter. Tänk...

Våga tro på era drömmar! Ja, snälla gör det! Det som verkar omöjligt kan faktiskt bli verklighet. Det är sant! När jag insåg att jag var förälskad i min vän trodde jag aldrig, aldrig att vi skulle kunna ha ett förhållande och vara lyckliga. Nu har vi börjat leva lyckliga alla våra dagar och jag vet att lyckan är hos oss för att stanna.