Tre år har gått nu. Tre år med henne. Tre år av kärlek. Ja jag älskade henne nästan från första dagen på gymnasiet. Det låter nog fånigt, men jag visste nog i alla fall någonstans att det var på väg. Jag visste att just hon skulle bli den där vännen jag hade hoppats på att slippa få. Den som skulle klänga sig fast vid mig och tro att vi var riktiga ”bästisar”, sådana som man var i lågstadiet. Jag trodde faktiskt innan jag började i min nya skola att det var det som skulle hända. Jag skulle para ihop mig med någon och hennes vänskap skulle neka mig ett eget liv. Den skulle hindra mig från att vara fri att lära känna flera vänner. Jag hade själv valt sådana relationer förut och nu ville jag ha förändring. Men samtidigt som jag hade tröttnat på att bara umgås med en eller två vänner önskade jag mig nog ändå i hemlighet någon som verkligen kunde bli min andra halva. Mina dåvarande nära vänner var på väg åt olika håll och jag ville ha någon ny att umgås med varje dag, att bry mig om och dela med mig av mina tankar till.
Det jag mest av allt önskade mig var nog en liten skyddsling att ta hand om. Någon lite osäker och lättpåverkad kompis som kunde lyssna på mina åsikter och ta efter dem. Någon som kunde vara annorlunda tillsammans med mig och se på resten av världen från min synvinkel. Det var väl det jag fick också. Jag träffade någon som verkligen behövde mig, mina råd, mitt stöd och min kärlek. Någon som klamrade sig fast vid mig för att försöka ta sig upp ur ett mörkt hål. Jag gav henne allt jag kunde och använde till slut all min styrka för att försöka dra upp henne. Ofta kändes det som om jag aldrig skulle lyckas. Ibland kändes det som om jag bara gjorde allt värre.
Det tog ett tag innan min kamp började visa resultat på allvar. Hon var självsäkrare men ändå så beroende av mig. Jag förstod inte riktigt hur det skulle gå ihop. Det gjorde inte omvärlden heller. Många har fortfarande kvar bilden av henne som den svaga som är beroende av mig. Men jag vill visa hur stark hon har blivit. Jag vill visa att hennes kärlek till mig är något annat än ett behov av någon stark att hålla sig fast i. Jag vill visa att jag behöver henne lika mycket som hon behöver mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar