"Manlig", lesbisk kvinna = anpassande efter normerna?

Jag hade vit skjorta och väst på nyår. Det tyckte jag var snyggt. Min flickvän hade korsett och kjol. "Varför vill du klä ut dig till en man?" frågade min mamma. "Måste man det om man har flickvän?"

Jag hade väntat mig reaktioner, ändå blir jag förvånad över dem. Tidigare har jag klätt mig i "manliga" kläder, pratat om mig själv som kille och liknande lite då och då när jag känt för det. Detta sågs ofta som något provocerande, något som utmanade könsnormerna. Folk accepterade det och beundrade mig för det. Men nu, när jag plötsligt ses i förhållande till min flickvän, blir tolkningen av mitt beteende helt annorlunda. Nu är plötsligt exakt samma beteende ett tecken på anpassning efter normerna. Jag kallas "killen i förhållandet" och många verkar bli irriterade på mig för att jag "försöker likna ett heteroförhållande".

Jag vet inte varifrån mitt beteende kommer. Oftast tänker jag på mig själv som kvinna och är nöjd med det, men ibland kommer mina transryck då jag klär mig annorlunda eller övar på röst och kroppspråk för att ge intryck av att jag är något annat. Och ofta får jag känslan av att vilja vara bigender eller intergender och ha möjlighet att känna mig som det jag vill när jag vill.

Jag har aldrig varit riktigt "tjejig" och nu har jag även upptäckt att jag gillar en tjej. Två normbrytande saker på en gång! Eller? Man skulle också kunna se det som att mina lesbiska preferenser har varit orsaken till det killiga beteendet och att detta förstärks för att jag ska kunna passa in i samhället. Kom hönan eller ägget först? En ganska onödig diskussion tycker jag. Jag är som jag är och varför är väldigt svårt att säga. Förklaringar är bara nödvändiga om man vill göra en förbättring. Men jag är nöjd som jag är.

Mitt beteende kan alltså ses som ett sökande för att passa in i samhällets normer för vad som är vad, samhällets bindande normer som jag tycker är fel och inte ska behövas. Men vad ska jag då göra åt det? Ska jag anpassa mitt beteende och köra över mina känslor för att akta mig för att följa normerna till varje pris? Ska jag försöka vara annorlunda, försöka vara kvinnlig och visa att man kan vara två tjejiga tjejer eller ska jag ha både kjol och slips och tvinga min flickvän att också bete sig androgynt?

Nej jag tänker följa mina känslor och vara som jag vill utan att tänka på hur andra ser det. Jag tänker protestera om folk försöker stoppa in mig i ett fack och begränsa mina möjligheter. Bara för att jag tror på jämställdhet och inte ser några större skillnader mellan människor av olika kön, betyder inte detta att jag inte tycker att man ska få definiera sig hur man vill när det gäller könsidentitet och läggning. Jag respekterar en född kvinna som ser sig som straight, kvinnlig kvinna och är nöjd med det. Jag respekterar den som gör en könskorrigerande operation för att vara nöjd med sitt kroppsliga kön. Jag respekterar den som säger sig vara bisexuell, homosexuell, transgender, pansexuell osv. Jag respekterar även den som inte vill definiera sig alls men tycker ändå att man bör respektera andras definitioner på sig själva och inte köra över folk genom att säga sådant som att "alla är bisexuella", "det finns inga kön", eller "man ska nöja sig med den kropp man har". (dessa meningar brukade jag själv säga i min krisiga period då jag ville styra hela världen) Och sist, men inte minst: jag accepterar mig själv och att jag förändras varje dag.